Med kameran i handen och solens sista varma strålar i horisonten, knäppte jag några bilder medan den gled över himlen. Mitt i det redan magiska ögonblicket hör jag ljudet av fåglar eka över åkrarna. Som på beställning flyger den största av samling tranor jag någonsin sett i hela mitt liv. De splittrar på sig till mindre grupperingar och passerar i jämnhöjd med ballongen. Snacka om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det finns någonting i ordspråket att de som inte tror på magi kommer aldrig hitta den. LEVER för sådana här ögonblick. En sådan himla vacker syn! Kan bara tänka mig vilken upplevelse de hade där uppe i korgen..

 

I skrivande stund är jag istället uppe med morgonljuset. Vaknade av ett meddelande och fick därefter se mig besegrad. Men inget mig emot. Har aldrig förstått mig på de som ställt klockan innan nio en dag de inte behöver (jag sover aldrig längre än efter tio av mig själv i alla fall) men nu förstår jag tjusningen. Jag vaknar hellre nu med solens första mjuka strålar som lyser upp de färgade lövträden. Än om en månad när mörkret fortfarande inte är besegrat. Vintern är alltid kämpig, men hellre vakna med vetskapen att ljuset kommer, än att försöka jaga ifatt det innan det försvinner.