Handfallen har jag stått utan dator i mer än en vecka. En tekopp slant ur handen och plötsligt stod ett av de viktigaste verktygen jag har på spel. Ett klantigt missöde som ledde till en kostsam historia. But it could be worse. Det är inte förrens något går sönder som man inser hur fäst man är vid det. Läskigt och fint. Det är liksom nyckeln till en stor del av mitt skapande. Men snart rullar det på med bilder som vanligt!

 

I skrivande stund sitter jag på tåget. Solen skiner ifrån en isblå himmel och på marken ligger ett tunt lager snö. Vad mer kan man önska sig, såhär en månad innan den mest magiska månaden på hela året? Igår efter ett par hektiska men roliga timmar på jobbet och black friday hysterin, tog jag tåget till Stockholm och firade in min 23-årsdag vid tolvslaget. Om jag säger att jag hann med tåget med 2 sekunder tillgodo så överdriver jag inte haha. Fastnade i bilkö på motorvägen. Hetsar till stationen, parkerar bilen och springer upp för trappor och plattformar innan jag hoppar in på tåget och klarar mig med en hårsmån från att bli klämd i dörren. Dramatiskt men åh så värt det! 

Jag skulle ljuga om jag sa att 23 känns annorlunda. För mig handlar det om vart jag är i livet och hur gyllene det känns. Så tacksam för allt jag har. Bland annat dessa två.