Med sömndruckna ögon, en lysande ljusstake och en överlevnadskämpe till höstfluga som surrar runt i rummet. Avslutar jag min julafton i den lilla stugan i kanten på storskogen.
Tänk vad trött man kan bli av att göra i princip och nästintill ingenting. Vet inte om jag någonsin har haft en sådan fin jul som det blev i år. Både omkring oss som i själen. Vaknade med månen som sakta gick ner och lämnade plats för solen. Minusgrader under tiogradersstrecket, lager på lager, ett dukat bord och en sprakande eld från den öppna spisen i vardagsrummet. När var julen så idyllisk senaste och när blev vi alla plötsligt så vuxna?
Sår läker, själen slutar värka och tillslut hittar saker och ting tillbaka till dit det ska vara. Blodsband eller inte så är det människor som alltid funnits där som är viktigast. Och om det inte är vad julen och livet handlar om, then what is?
Dags att sluta prata i nattmössan, släcka lampan och ta igen förra veckan förlorade sovtimmar. Tack för den här julen och ha fortsatt fina dagar. Godnatt!