Älskar små tillbakablickar. Speciellt när det handlar om någonting som ligger en väldigt nära hjärtat♥Minns när sextonåriga jag, som hoppryttare, fick lov att låna hem goaste hästen som går i ett par skor. Med dressyrstam efter Richfield, och försökte introducera honom för livet som hopphäst ha-ha. Såhär i efterhand kan jag verkligen skratta gott åt min beslutsamhet och Ramirs härliga inställning, som tog min lilla knasiga idé med ro. Men om jag jobbade för det OHJA. Samtidigt som vi hade väldigt mycket kul vi två. Tokiga killen!
Ibland kan jag såklart ångra att jag inte tog möjligheten att ha kva honom längre. But at the same time så tog jag rätt beslut där jag befann mig just då. Jag var slutkörd i botten och kände i hjärtat hur jag inte kunde fortsätta erbjuda Ramir det absolut bästa just då. Hade situationen sätt annorlunda ut så hade jag inte släppt honom. Men det var rätt, även om jag önskade annat.
