Läste precis en krönika av Egoina i senaste veckorevyn, med titeln ovan. Vilket kort och gott handlar om reaktionen till detta eviga tafsande, som anses tas som en komplimang. Tycker att hon beskriver det väldigt bra med en härlig attityd, kan ärlig talat inte mer än hålla med i det hon skriver. En stor fet tummen upp!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress